Inför Sällskapsresan
Idag ska här hyras film. Ett måste för att komma i stämning. Att se Sound of Music ingår i de nödvändiga förberedelserna försöker jag övertyga sambon.
Sommarens resa går till Schweiz, till en pyttepytteby högt uppe bland alperna.
För två veckor sedan åt vi middag, jag och sambon med övriga resesällskapet. En brokig skara som diskuterade semesterplanerna...
Jag lyssnar mest. På hon som drömskt talar om alla fantastiska goda korvar och ostar som finns dit vi ska. Som vill sitta bredvid en ko med skälla och ge sig ut på långa vandringar. Jag lyssnar på han som visade sig ha järnvägar i blodet, som lyriskt beskrev tåg och tågsträckor. Som berättar om sitt barndomsland fyllt av berg och gröna dalar. Vi kommer att husera i den inbitne järnvägsälskarens släkthem. Ett 300 år gammalt timmerhus i en by med 25 invånare.
Vår närvaro kommer utöka byn med 10 personer.
Järnvägsälskaren poängterar starkt att vi måste akta grannens gräsmatta när vi parkerar hyrbilen. Alla nickar och lovar. Alla enas också om att vi självklart ska göra endagsutflykter med tåg, ett måste i ett alplandskap.
Då berättar järnvägsälskaren om linbanor och att man kan åka sparkcykel ner från bergens slinger-i-krok vägar. Genast är jag intresserad. Vilket gör sambon föga förvånad, men han tvekar och får medhåll av flera andra runt bordet, speciellt när det framkommer att vägarna är väldigt smala och att man kan få möte med postbilen. Det här ska nog gå att ordna tänker jag och byter blickar i samförstånd med järnvägsälskaren, varvid hans fru tar upp matfrågan. Hon föreslår att vi delar upp oss i matlag två och två och att varje lag ansvarar för en dag. Förslaget antas enhälligt. Så vill hon reda ut vilken maträtt vi tänker laga så att en handlingslista kan upprättas. Själv tänker hon göra polenta.
Tvärstopp. Detta var jag inte beredd på. Vad äter man för mat? Kan plötsligt inte ens komma ihåg vad jag åt dagen innan. Vad kan passa 10 hungriga personer där hälften är vegetarianer och hälften köttälskare? Tänker. Tänker. Tänker utan reslutat.
I samma stund höjer korvdrömmaren insatsen. Hon börjar resonemanget att om man som vegetarian ändå äter ägg och mjölk - är inte detta att betrakta som att man äter upp djuren inifrån liksom?
Vegetarianen intill mig har ett snabbt svar, han håller absolut inte med och spänningen i rummet är påtaglig.
- Jag kan inte komma på en enda maträtt, utbrister jag till slut. Jag kommer säkert laga något som alla tycker är äckligt, eller så kommer jag misslyckas så det verkligen blir äckligt.
Det här känner korvdrömmaren genast igen sig i, hon håller med fullt ut och till matschemaläggarens besvikelse lyckas det inte bli någon handlingslista. Påpassligt inflikar hennes man att i matvaruaffärerna alldeles i närheten av byn finns allt du kan tänka sig. Precis som här i Sverige...
Inatt, precis innan jag somnade kom jag på det. Rätt rätt: Pastasallad såklart!
Måste ju vara omöjlig att misslyckas med, en vegetarisk bas och sedan kan alla köttätare addera sina favorittillbehör. Som korv till exempel.
Klassiska repliker från "Sällskapsresan" - Läsarna röstar fram bästa replikerna ur filmen Sällskapsresan, omröstningen hämtad från Aftonbladet
