Visst finns det dörrar som drar stegen till sig, som i all anspråkslöshet ändå lockar och bjuder in. Jag vet en sådan dörr. Den ligger på Kocksgatan och var gång jag passerar står den öppen. Går du in där kommer du till en liten cementerad rektangulär innergård, i ett av hörnen finner du en trädgårdsgrupp och några blomlådor. Var det inte mer än så här? kommer du säkerligen att undra, precis som jag gör när jag smugit mig in. Men gården är inte det du ska titta på här. Nej, välj istället trapphuset. Där finns det vackraste golv, en mönsterlek för ditt öga.

 


Fortsätter du Kocksgatan fram når du så småningom gatans vänliga portar.
Du vet, de som alltid tycks säga hej och välkommen.

 

Min favorit på Kocksgatan är 42:ans port. Hit dras jag alltid när jag befinner mig i närheten, kanske är det den enkla vita putsen mot dörrens gyllengula trä. De raka linjerna som bryts mot de oregliga rosorna i förgrunden, den trygga hemkänslan finns här, förmodligen är det kombinationen som gör det. Min mormor brukade alltid säga att en trädgård blir hel först när det finns en ros som spirar i den. Här hälsar rosorna var gång du kommer hem eller är på väg därifrån.




Sedan finns det ju uppfodrande portar, som signalerar blodigt allvar och kräver gott uppförande av alla passerande. Bästa exemplet här är nog 54:ans oxblodsfärgade port.
Som motvikt tycks Maskeradaffären sökt adress två portar bort. Inhyst på Kocksgatan 56 ramar gäckande röda lister in butikens överfulla skyltfönster. Det är svårt att passera utan att stanna till, utan att vilja kika in och plocka ut någon fantasifull festförhöjare. Var gång jag gått förbi har affären dock varit stängd, men likväl har jag stannat upp... - skulle du göra likadant?

 


Den sötaste lilla porten på gatan tillhör butiken Wheeler-Dealer på nummer 62, specialisterna på mc-däck som enligt rykte ska ha stans billigaste och snabbaste service, men de har också ett av de knäppaste svar jag hört på sin telefonsvarare.

 

I klassen sött hamnar såklart även Snobben, Nalle Puh och Co som radat upp sig i fönstret under den gröna lampan. Men idag uttrycker de mest oro över vännen som lovat gå ut en stund och vara strax åter men inte synts till än. Eller, ja, Snobben är väl den som verkar mest orolig. Men deras vän är egentligen inte långt därifrån, mätt och belåten ligger han och jäser på butiken Vrooms trapp. Att han drar ut på tiden är bara för att retas med Snobben, för sådan är Katten.

 


Mest ängslan uttrycker annars 9:ans port. Anonyma lamellgardiner skyddar mot insyn och den gallerförsedda dörren är ordentligt låst. Och visst skvallrar de bruna pardörrarna intill om att här kan det gå vilt till. Så intygar även den nedklottrade dörren bredvid. Men är den inte samtidigt väldigt vacker? Som ett konstverk signerad av flera. Att det egentligen är ett brott blundar figuren i mitten för.

   

Så nu, vad säger din port?

Någonting har hänt inom memo-världen.
Saker är definitivt inte som förr, konstaterar jag när jag snubblar över ett Mustasch memo och ett Tuttmemo i jakten efter presenter i den trendiga inredningsbutiken. För en tid sedan mottog jag själv ett Choklad memo i födelsedagspresent. Givarna visste förstås om min förkärlek för sällskapsspel, det i kombination med att jag älskar choklad måste vara den perfekta gåvan tänkte de säkert. Om jag blev glad? Absolut!
Men nu, i ljuset av min nya upptäckt, inser jag att memo-världen blivit en symbol för något annat. Något i skarp kontrast med mina barndomsminnen. Spelet som går ut på att para ihop två brickor med likadana motiv på brukade ju prydas av tämligen händelsefattiga och torra (pedagogiska) bilder, typ foton på hushållsartiklar, matvaror, djur och landskap. Visst minns ni?
Jag styr stegen mot leksaksbutiken i syfte att reda ut det här.
- Aahhh... gapar jag när jag ser mig om därinne. Idag växer man tydligen upp med Hello Kitty memo, Busiga Bebben memo, Barbapappa memo, Pippi memo och Mumin memo. I nästa butik kompletterar jag listan med Pettson och Findus memo.

- Vad är detta? frågar jag, drar hela listan och pausar sedan effektfullt med frågan hängande i luften.
- Jaa, alltså... men... ehh... något nytt vill jag väl jag väl inte påstå att det här är...  svarar en något förvånad produktutvecklare på landets ledande spel- och pusselkoncern. Hur menar du?
- Jo, jag har märkt att det liksom exploderat av memo-spel, säger jag, hänvisar till listan igen och avrundar med ett varför?
- Ja, det är ju ett klassiskt spel som är omtyckt och som funnits länge, de senaste tio åren har karaktärerna fått genomslag i spelet till skillnad mot tidigare, speciella karaktärer efterfrågas mer helt enkelt nu för tiden. Men så nytt nu är det ju inte...
- Nähä...kommer det besviket från mig när jag inser att jag bara inte hängt med i utvecklingen.
- Okej... försöker på nytt spår, efterfrågas det mer memo-spel nu plötsligt eftersom det finns så många olika sorter på marknaden?
- Nej, det vill jag väl inte påstå. Efterfrågan har varit stadig och jämn de senaste tio åren och ser nog likadan ut om man blickar framåt, säger hon. Det viktiga är att fånga karaktärerna som lockar och det är ju olika beroende på ålder och smak. Därför det finns så många olika sorters memo-spel på marknaden. Till exempel kommer Disney hela tiden upp med nya karaktärer som kan bli
memo-spel... sedan märker vi att det som farmor köper som memo-spel kanske inte är detsamma som barnet suktat efter. Också därför har vi olika sorter, vi har Laban-memo, Lilla Anna och Långa Farbrorn memo...
Jag hejdar henne i uppräkningen som jag nu vet kan bli hur lång som helst, tackar vänligast och vi lägger på luren.
Ny tanke.
Om allt handlar om att fånga karaktären ligger vuxenvärlden särskilt taskigt till. Mustasch memo plus Tuttmemo kan inte bli annat än Skäggiga Damen memo,  verkar absurt men är alldeles säkert snart i en butik nära dig.
Och jo, just det, hon kommer vara rund och god.
För hon har förätit sig på choklad.

Jag tror de är små, mycket små. Så här sommartid flyttar de gärna ut bohaget på stans gator, trots detta flyr de folkvimmel och så fort någon närmar sig försvinner de hastigast. Mig veterligen har hittills ingen sett dem, i verkligheten.
Alla vidare upplysningar välkomnas.

      

Ibland undrar jag varför persienner går uppifrån och ned.
Varför har vi det så egentligen?
På promenad genom stan har jag sett att persiennälskare allt som oftast också gillar att ha insyddsskydd som täcker nertill. Vikskärmar eller filmplast fästa mot fönsterrutan. Vore det inte mer praktiskt om persiennerna helt enkelt gick nedifrån och upp istället?

Jag googlar mig fram till en persiennåterförsäljare som marknadsför sig med att de säljer "smarta persienner". Perfekt, tänker jag. På hemsidan går de ut starkt med att persienner inte enbart ska ses som solskydd utan också som inredning i sig. Som kund kan du få persienner med solautomatik, i alla möjliga olika färger och strukturer, designade efter eget önskemål erbjuds du persienner med mellan 16, 25, 35 och 50 mm bredd på lamellerna. Fantastiskt, tänker jag. En helt ny värld öppnar sig när jag klickar mig runt på sidan, sådant här hade jag ingen aning om. Men ingenstans hittar jag att det går att få persienner monterade så att de manövras nedifrån och upp. 
Bestämt trycker jag in siffrorna som anges till stockholmsbutiken.
- Eh...vad? Hur menar du nu? svarar mansrösten i luren på varm skånska och jag känner hur han verkligen försöker förstå vad jag vill ha.
- Nä, nä inte nedifrån och åpp. Men du kan allti få plissegardiner annårs, å de kan man ju dra såm du säger.
Plissegardiner är en veckad gardin som faller fritt utanpå fönstret förklarar han, det går att välja om veckgardinen ska gå att dra uppifrån och ned eller tvärtom, enda restriktionen är att du inte kan sätta dem emellan fönstert likt persienner. Men jag vill inte ge mig.
- Varför då da, varför finns inte persienner som fungerar som jag vill?
Mycket tillmötesgående börjar han sin utläggning om konsturktionsfrågan; det handlar om klassiska modeller, om snören och vinklar och vinklingar och drag och bredd och jag lyssnar och lyssnar, vaggas in i dialekten, gör allt för att förstå men när han tystnar finns fortfarande frågan kvar. Men varför? Vi har ju lyckats åstakomma enorma tekniska landvinningar, hur svårt kan det vara?
Men inget av detta säger jag till den vänlige skåningen.
Det skulle starta en ny teoretisk version och jag börjar känna mig som en tidstjuv eftersom jag inte har en tanke på att köpa någon persienn, ej heller plissegardin med veck - min undrar var ju inte mer än en undran. 
 - Kåm in över här. Jeo, jeo så kan du ju titta själv på allt vi har vet ja. Vi har massor, jeo, jeo å ja kan jelpare mer då.
Jag tackar så mycket för allt, säger att jag behöver fundera litet till men att jag gärna besöker butiken framöver. Så, precist innan vi lägger på tillägger han att nya hus oftast har täta fönster och därför efterfrågas inte persienner lika mycket längre. Folk föredrar plissegardinerna som blivit väldigt populära, han tror att det beror på att de ger en mer ombonad tygkänsla. Jag ler mot telefonen, undran besvarad.
                         

- Neeej, det är inte sant!
Dryga två veckor senare är lika med försent konstaterar jag när jag står framför kemtvätten. Nu beredd med kamera sköljer besvikelsen över mig. 
Envist fattar jag ändå om objektivet och knäpper av. Tar ett steg åt sidan och knäpper av igen. Traskar sedan vidare och sparkar till alla småstenar i min väg. Fullt medveten om att resonemanget i mitt huvud knappt skulle godtas av en femåring vill tanken inte släppa "det var Min grej ju". I det läget vet sambon precis vad jag vill höra.
- Såg du förresten veckans läsarbild i senaste Södermalmsnytt?
- Neej...
- Samma motiv som du har fotat och grym rubrik hade de fått till. Någonting i stil med "Påven inspärrad på Östgötagatan".
Min, min, miiin regrederar jag.
Stampar och hoppar jämfota.
Möter sambons blick, börjar så smått småle. Skratta.
- Du kanske kan göra något på det i alla fall? Någonting om när någon annan hinner före?
Som att second place is the first loser, tänker jag. Fast jo, jag skulle kunna ha rubriken Det finns bara gammelheter - som en lärare jag en gång hade brukade säga. Eller kanske bara helt enkelt, Det finns inga nyheter.