oojojoj

Hotellrummet är i kaos. Överallt ligger mina grejer. Byxor, linnen, tröjor, skor slängda där de i hasten fallit, huller om buller.
På mindre än tre minuter har jag i princip tömt mina väskor.
Jag är skitförbannad. Sambon också.
- Jag är helt, helt säker! Någon har snott mina glasögon!
- Men har du verkligen kollat överallt?!
En fråga som i stunden bara har ett svar.
- Klart jag har!
Sambon är inte övertygad. Sambon är trött. Jag är trött. Vi har just kommit hem efter en fest hos en av sällskapets bästa vänner, boende i Basel. Vi har varit på casino och mitt hår, som nu står åt alla håll, stinker gammal äcklig cigarett, det plussar på ilskan. Klockan är över midnatt.
- Tjuven ska anmälas! Nu är det jag som åker ner till lobbyn, deklarerar jag bestämt. Ska bara sätta i linserna först så jag ser något.
- Jag slår vad om jag hittar dina glasögon!
- Omöjligt, gormar jag.
Två sekunder senare.
- Här är de!
- Du ljuger!
- Nej här är de faktiskt!
- Näää... vaa... var hittade du...? 
I resväskans ena hörn har glasögonfodralet kilat fast. Där låg de hela tiden.
Sambons hämnd blir formel1-tv. Jag somnar till brummande bilar som kör runt ,runt, runt. På morgonen lyckas jag zappa fram den ultimata revanschen, Days of Our Lives. Dubbat på tyska.

2.
Vi har gjort Basel hela dagen och inser bägge att det bästa vi kan göra är att dra oss tillbaka till hotellrummet om vi ska orka med att vara det minsta sociala vid kvällens inplanerade middag. Så vi åker hem för en siesta. När hissdörrarna glider upp på tionde våningen stapplar vi ut trötta, trötta. Och ökentörstig inser jag när läskedrycksautomaten plötsligt uppenbarar sig som en hägring. Tidigare har jag inte ens noterat den, nu suger den blicken till sig.
- Alla dina småmynt, snabbt, kommenderar jag sambon samtidigt som jag gräver i mina egna fickor.
Jag räknar upp rätt summa och proppar in mynten i springan. Inget händer.
Kikar in i springan. Där ligger mynten, fastkilade. Något är fel.
Först då ser jag den A4-stora informationsskylten med tryckta svarta bokstäver: ANVÄND KORTET, därtill bild på kortet som alla hotellgäster får för att ta sig in och ut ur sina rum. Ajdå.
- Du, vi drar nu va, säger jag till sambon som inte är sen att hänga på.

3.
Sen kväll och tillbaka på hotellet. Några ur vårt sällskap har redan intagit lobbyn för en sängfösare och vi slår oss också ner en stund innan vi ska gå upp och sova. Serveringspersonalen kommer fram och vill ta våra beställningar. Världsvant säger jag att ett glas vatten vore gott. Sambon vill inget ha.
- Du vet att du kommer få betala för det där va?
- Inte då, det är ju bara vatten, kontrar jag.
Jag får en fin flaska öppnad och blir serverad i glas på fot. Börjar ana oråd. Men håller likväl fast vid att det nog inte kostar alls och om det nu mot all förmodan skulle kosta något så kan det ju inte vara särskilt dyrt. För det kan det väl inte i ett land som har glaciärkällor överallt fritt i naturen?
Men det blir dyrt, motsvarande 56 svenska kronor för ett glas.
En öl hade varit billigare.
- Hade du tagit hissen upp till vårt våningsplan hade jag kunnat servera dig gratis, säger sambon.

4.
Nästa morgon är mynten fortfarande fastkilade i läskedrycksautomaten.
Jag tänker på vattenglaset i lobbyn, 1-1.

5.
Hemma på söder har vi endast skogstv, svt1, svt2, tv4.
På hotellrummet har vi massor med kanaler, men vi tittar mest på mtv. En sak är extremt framträdande, bodyn har återupplivats som klädesplagg. Är man någon gör man en video iklädd body, Lady Gaga vet att göra sig i en sådan. Om och om igen spelas hennes Love Game. Men plötsligt dyker Peter Fox upp i rutan istället.
- Det här är inte bra, verkligen inte bra, särskilt om man inte förstår texten, suckar sambon.
- Nja, jag vet inte, kanske inte så dåligt ändå, den blir bättre ju mer man lyssnar tycker jag.
I Tyskland är han jättestor. Det vet vi från en säker källa, tyska Pia, 10 år. Tydligen går han hem i Schweiz också, snart säkert även i norden.

6.
Sista dagen, en koll in i springan på läskedrycksautomaten är obligatorisk.
Mynten är borta!
Hotellet, 2-1.
Jag åker ner till lobbyn. Funderar ut frågor om olika utflyktsmål.
Självklart svarar den serviceinriktade personalen vänligt på frågorna om resvägen. Men det går alldeles för fort, det har inte ens hunnit bli kö. Så då lägger jag på frågor om kostnad för inträdesbiljetter? alternativa resvägar? öppningstider? andra utflyktsmål som kan rekommenderas?
Jag ger mig inte förrän jag känner minst fem personer stå och stampa i kö
bakom mig. 2-2.