Semester i ett vykort
Tillbaka. Efter en resa i Sound of Music-land. Schweiziska alperna är alldeles, alldeles underbart vykortsvackert. Det är höga berg, djupa gröna dalar och forsar med kristallklart iskallt vatten som smakar fantastiskt gott. Redan första dagen gjorde jag min Julie Andrews-imitation i bergen. I brist på sångröst tjöt jag för full hals samtidigt som jag sprang och fäktade med armarna. Och till min enorma förtjusning träffade vi faktiskt äkta nunnor på vandring uppe i bergen.
Men aldrig att jag trodde att en enkel vandring uppe i bergen skulle vara så utmattande som jag upplevde det. Jag har gått så långt att bägge sulorna på mina skor spruckit. Jag har svettats floder och druckit massor med liter glaciärvatten. Jag har varit vansinnigt avundsjuk på han som dubbelt så gammal som jag tagit täten och till synes utan minsta ansträngning hållit takten när barnet i mig skrikit att nej nu sätter jag mig ner och tar inte ett steg till.
Vägra-ge-sig-tanken var det enda som gjorde att jag fortsatte. Efter en sådan vandring smakar ingenting godare än en fet tallrik av dallrande falukorv med stekt ägg ovanpå en bädd av rösti. Det finns nog inget annat tillfälle jag väljer en sådan måltid. Vegetarianerna i gänget valde makaroner som kokats tillsammans med potatis, rörts ihop med ost och därtill toppats med äppelmos. Specialiteterna intogs i en liten by efter den värsta strapatsen på hela resan.
Vägra-ge-sig-tanken var det enda som gjorde att jag fortsatte. Efter en sådan vandring smakar ingenting godare än en fet tallrik av dallrande falukorv med stekt ägg ovanpå en bädd av rösti. Det finns nog inget annat tillfälle jag väljer en sådan måltid. Vegetarianerna i gänget valde makaroner som kokats tillsammans med potatis, rörts ihop med ost och därtill toppats med äppelmos. Specialiteterna intogs i en liten by efter den värsta strapatsen på hela resan.
Allra högsta punkten vi nådde under resan var på 2500 meters höjd. Dit upp tog vi en bergsbana och jag blev så glad, så glad när jag på ett café däruppe hittade vad som fullständigt fullbordade upplevelsen.
Långt, långt därnere syns St Moritz, rikemansstaden nummer ett.
Fast överhuvudtaget känns som att det är dyrare i Schweiz jämfört med Sverige.
Sista dagarna i Schweiz tillbringade vi i Basel, en stad med dryga 187 000 invånare.
Basel sägs vara den ekonomiskt mest framgångsrika regionen i landet.
Att här finns pengar märks till och med på välklädde Herr Gårman, i hatt och kavaj.
Vi fönstershoppade de finaste klockorna och smyckena. En arkitekt vi träffade berättade att i Schweiz belönas du med 5000 franc när du arbetat på en och samma byrå i tio år.
Den summan motsvarar ungefär 34 200 svenska kronor och pengarna måste gå till att köpa en klocka. Verkligen ett sätt att värna om en av landets traditionella verksamheter.
Under tiden vi var i Schweiz firade landet nationaldag.
Kan bara hoppas att det på något sätt förklarar fyndet i matbutiken. Ägg målade som landets flagga.
Jo, vi köpte ägg. Inte de på bilden, men andra.
Och så köpte vi självklart nötpåsen som verkade så lovade. Oooja, det blev en helkväll.
Allt som allt var vi tio personer som semestrade tillsammans och den mesta tiden bodde vi i ett över 300 år gammalt kulturminnesmärkt timmerhus. I ett sådant hus finns inget som heter ljudisolering, inget blir privat.
Jag och sambon sov i rummet som låg direkt under den enda toaletten. Jag tror vi i snitt sov fem till sex timmar per natt, sambon upptäckte att någon i sällskapet gillade att uträtta sina behov exakt 02.25. Vem det var är fortfarande ett mysterium.
Min kropp fodrar i regel tio timmars sömn för att vara topp, allt annat drar ner funktionerna. Nu hemkommen från resan har kroppen krävt att få sova igen förlorade timmar. Men alla gånger att jag gärna gör om den här resan. Och vet ni vad? Schweiz är i princip myggfritt! Dessutom fästingfritt!
Jag har förälskat mig i Schweiz.
Om det är något jag ångrar så här i efterhand är det nog bara en sak.
Vi borde ha åkt mer sparkcykel. Åker du till Schweiz får du absolut inte missa det här. I byn Vals finns ett berg som vi promenerade till. Det är en heldagsutflykt men så värd ansträngningen. Uppe på berget ligger sparkcykeluthyrningen, schweizarna kallar sparkcyklarna för trottinetter. Du hyr en trotti och kan sedan åka rakt ner för berget, 8 kilometer i världens häftigaste natur. Kör du nära vägkanten har du stup brant ner. Du åker på slingriga smala vägar, in i mörka tunnlar och ut igen, ibland är det grus men allt som oftast är underlaget asfalterat. Du får hålla uppsikt hela tiden för vägen är biltrafikerad, har du otur möter du postbussen och då blir det trångt. Men tipset är att kolla av turlistan och sticka i lagom tid efter bussen. Det är hisnande dramatiskt och så roligt att jag inte kan låta bli att le stort så fort jag tänker på det.
Tillägg: Jo, det finns en sak till som är ett måste i Schweiz. En riktig tågtur. Sällskapets järnvägsälskare hade rätt där. Tåg är sättet att ta in landet. Vi åkte en bit på sträckan som UNESCO klassat som världskulturarv, en otrolig upplevelse.
Kuriosa 1: Det sker faktiskt, att kossorna ramlar ner för bergen när de går och betar däruppe. De trampar sina egna stigar som sicksackar sig upp för sluttningarna men det händer att de råkar missa stigen och då rullar de ner för berget.
Kuriosa 2: Heidiland finns på riktigt. Vi passerade det.
Långt, långt därnere syns St Moritz, rikemansstaden nummer ett.
Fast överhuvudtaget känns som att det är dyrare i Schweiz jämfört med Sverige.
Sista dagarna i Schweiz tillbringade vi i Basel, en stad med dryga 187 000 invånare.Basel sägs vara den ekonomiskt mest framgångsrika regionen i landet.
Att här finns pengar märks till och med på välklädde Herr Gårman, i hatt och kavaj.
Vi fönstershoppade de finaste klockorna och smyckena. En arkitekt vi träffade berättade att i Schweiz belönas du med 5000 franc när du arbetat på en och samma byrå i tio år.
Den summan motsvarar ungefär 34 200 svenska kronor och pengarna måste gå till att köpa en klocka. Verkligen ett sätt att värna om en av landets traditionella verksamheter.
Under tiden vi var i Schweiz firade landet nationaldag. Kan bara hoppas att det på något sätt förklarar fyndet i matbutiken. Ägg målade som landets flagga.
Jo, vi köpte ägg. Inte de på bilden, men andra.
Och så köpte vi självklart nötpåsen som verkade så lovade. Oooja, det blev en helkväll.
Allt som allt var vi tio personer som semestrade tillsammans och den mesta tiden bodde vi i ett över 300 år gammalt kulturminnesmärkt timmerhus. I ett sådant hus finns inget som heter ljudisolering, inget blir privat.Jag och sambon sov i rummet som låg direkt under den enda toaletten. Jag tror vi i snitt sov fem till sex timmar per natt, sambon upptäckte att någon i sällskapet gillade att uträtta sina behov exakt 02.25. Vem det var är fortfarande ett mysterium.
Min kropp fodrar i regel tio timmars sömn för att vara topp, allt annat drar ner funktionerna. Nu hemkommen från resan har kroppen krävt att få sova igen förlorade timmar. Men alla gånger att jag gärna gör om den här resan. Och vet ni vad? Schweiz är i princip myggfritt! Dessutom fästingfritt!
Jag har förälskat mig i Schweiz.
Om det är något jag ångrar så här i efterhand är det nog bara en sak.
Vi borde ha åkt mer sparkcykel. Åker du till Schweiz får du absolut inte missa det här. I byn Vals finns ett berg som vi promenerade till. Det är en heldagsutflykt men så värd ansträngningen. Uppe på berget ligger sparkcykeluthyrningen, schweizarna kallar sparkcyklarna för trottinetter. Du hyr en trotti och kan sedan åka rakt ner för berget, 8 kilometer i världens häftigaste natur. Kör du nära vägkanten har du stup brant ner. Du åker på slingriga smala vägar, in i mörka tunnlar och ut igen, ibland är det grus men allt som oftast är underlaget asfalterat. Du får hålla uppsikt hela tiden för vägen är biltrafikerad, har du otur möter du postbussen och då blir det trångt. Men tipset är att kolla av turlistan och sticka i lagom tid efter bussen. Det är hisnande dramatiskt och så roligt att jag inte kan låta bli att le stort så fort jag tänker på det.
Tillägg: Jo, det finns en sak till som är ett måste i Schweiz. En riktig tågtur. Sällskapets järnvägsälskare hade rätt där. Tåg är sättet att ta in landet. Vi åkte en bit på sträckan som UNESCO klassat som världskulturarv, en otrolig upplevelse.
Kuriosa 1: Det sker faktiskt, att kossorna ramlar ner för bergen när de går och betar däruppe. De trampar sina egna stigar som sicksackar sig upp för sluttningarna men det händer att de råkar missa stigen och då rullar de ner för berget.
Kuriosa 2: Heidiland finns på riktigt. Vi passerade det.
Kommentarer
Postat av: missTv
Men nej! Stackars kossor!
Det låter onekligen som ni haft det bra. Jag vet dock inte om jag skulle ha vågat att trotta rakt ner för ett berg... jag hade nog kommit några meter och sedan gjort sällskap med de stackars rullande kossorna...
Trackback
