Ooj oj oj, hej
Förresten.
Händer det dig också att du önskar att du hade en symfoniorkester kopplat till ditt liv? Som kunde spela något riktigt bra vid viktiga händelser men även vid mindre betydelsefulla händelser bara för att förgylla livet lite extra liksom?
Skulle lämna tillbaka en kläd på Indiska Medborgarplatsen, plockar fram kvitto
och plagg och butiksbiträdet frågar efter kortet som jag betalat med. Men så klart trilskas visa-kortet när jag ska ta ur det ur börsen, det hakar fast och vill inte komma ut. Så jag lägger på en egen ljudeffekt, typ ooooha-aaaa-lalala-ooj-ojoj-hej. Tyvärr, inser jag när jag möter butiksbiträdets blick - har hon inte märkt att
visa-kortet lekt kurragömma i min börs.
Kände att jag blev tvungen att gå omkring inne i butiken i minst en halvtimme efteråt, titta på alla deras kläder och prova kläder som jag från början visste att jag inte vill ha. Allt för att butiksbitädet skulle förstå att jag ändå är normal och så att jag lugnt kan gå in i butiken igen en annan gång, om jag skulle vilja. Vilket i och ju för sig lär ta ett tag nu när jag lärt mig deras sortiment.
