oojojoj

- Läser du innantill?
Jag lyckas avbryta efter vad som känns som en evighetslång harang där varje ord är uttänkt i förväg.
- Nej, svarar han hetsigt och föga trovärdigt och fortsätter oberört i samma stil.

Det första han började med att säga var att detta inte skulle röra sig om någon telefonförsäljning. Sedan dess har orden strömmat utan andningspaus. Förundrad kan jag inte låta bli att undra hur han lyckas? Ingår "hur-många-meningar-kan-du-säga-utan-att-hämta-andan" som något slags obligatoriskt utslagstest i anställningsintervjun? Typ, den som klarar flest i rad vinner. En plötslig tystnad och jag inser att han måste ha frågat något.
- Ursäkta, kan du ta återupprepa vad du nyss sa?
- Är du medveten om flytträtten?
- Flytträtt... trevar jag. I vilket sammanhang då?
- Den 1 maj återinfördes flytträtten på en del pensionsförsäkringar, så nu kan du själv välja var du ska placera din tjänstepension. I Dagens Industri fanns en artikel om det här i våras, läste du den?
- Nix nej, det gjorde jag inte, svarar jag.
- Nehe, nej, i alla fall, har du ett pensionssparande?
- Japp, det har jag, svarar jag.
- I vilken bank?
- Varför ska jag berätta det?
- Nehe, nej, okej, bolagen tar ut olika avgifter för att förvalta pensionskapitalet och det här kan få enorma konsekvenser för din framtida levnadsstandard. Är du verkligen medveten om vilka risker du tar? I allmänhet är unga personer inte alls medvetna om detta medan äldre är bättre upplysta visar en undersökning... babbel, babbel.... det här kan få stora och oanade konsekvenser i slutändan... babbel, babbel, babbel...  att inte bry sig nu kan bli något man kommer ångra väldigt mycket längre fram... väldigt många kommer få ut väldigt lite och det beror på dåliga placeringar...
- Vänta nu. Vad är det du egentligen vill säga? Kan du sammanfatta det i en mening?!
- Ehh, nej det går inte.
- Varför?
- Har inte kommit till den meningen än.

Nej, nej, tänker jag, inte alls innantill. Jag försöker en gång till.
- Sammanfatta det du vill säga mig i en mening så att jag förstår.
Men han har ett uppdrag och han är inte den som viker från sitt uppdrag. Snabbt avlossar han fyra meningar i följd. Avslutar med orden ".. och därför vill jag bjuda in dig till ett gratis informationsmöte hos oss".
- Allt det här syftar alltså till att bjuda in mig till ett informationsmöte hos er, upprepar jag, är det korrekt uppfattat?
- Ehh, ja.
- Bra, då svarar jag att jag inte är intresserad.
- Men hur kan du säga så! Du har ju inte hört allt än ens! Har du förresten sett tv-reklamfilmen? Det går en tv-reklamsnutt med en gubbe som har glasögon på sig, sådana där halva glasögon. Har du sett den?
W.t.f? Är detta verkligen hans starkaste kort? Irritationen, frustrationen och tröttheten rinner av i ett slag, istället växande fascination. Hur långt kan den här människan gå?
- Jag har förstått vad du vill och med all respekt vill jag avsluta nu. Jag är inte intresserad, understryker jag.
- Men vaddå, bryr du dig inte om din levnadsstandard i ett senare liv? Hur kan du inte göra det? Det här är jättetråkigt tycker jag!
- Verkligen?
- Ja! Verkligen!
- Det jag kan ge dig är feedbacken att jag tycker du är en väldigt driven telefonförsäljare och jag önskar dig all lycka i nästa samtal.
- Okej. Då är det inte mer än rätt att jag får säga en sak till dig. För din egen skull rekommenderar jag att du funderar igenom det här. Jag förstår inte att du gör så här. Så här fort. Dessutom. Under sommaren går folk på semester!
Snälla! Suckar jag tyst och uppgivet för mig själv.
- Och? säger jag högt och fodrande.
- Ja, nu går folk på semester snart och då är det mindre folk som arbetar. Mindre folk som håller koll på vad som händer och sommaren är en tid som kan vara turbulent. Minsta lilla sak kan orsaka stora svängningar och vi vet ju båda två vad som hände förra året efter sommaren...
Den ödesmättade tonen blir bara för mycket.
- Hej då, säger jag.
- Hej då-ra... men...
Klick.