Övertalning
Redan de hårda, snabba stegen avslöjar att han tagit ställning.
- Du, det är en försäljare i trapphuset, säger sambon när han skyndar in i köket efter att ha varit och kastat soporna. Bara så du vet - vad han än säljer tänker jag inte vara intresserad.
- Kanske enklast att släcka i hallen så det inte ser ut som om någon är hemma?
- Omöjligt, han såg att jag gick in här.
Knappt fem minuter går och dörrklockan plingar till, sambon stegar ut i hallen.
-Jaa.
Jag ger det två minuter. Börjar skiva tomaterna till salladen och kontrollerar att makaronerna inte kokar över. I hallen fortsätter samtalet. Fyra minuter, åtta.
Inte bra. Spolar av makaronerna och dukar middagsbordet. Fortfarande står de i hallen och pratar och pratar. Magen kurrar ilsket.
- Jahapp, säger jag och sluter upp bakom sambon. Vad är det nu som du försöker lura på oss? men misslyckas förstås totalt med den lättsamma skämtsamma tonen när magen skriker att nu får det vara nog.
Försäljarens blick kan inte tolkas på annat sätt: dö!
Och jag kastar tillbaka samma.
- Det är lugnt, medlar sambon som nu är tipp-topp-glad, det här är ett jättebra erbjudande, det blir hur bra som helst, jag fixar det här.
Det finns inte annat göra än att konstatera att sambon är utom räddning. "Ångerrätt, ångerrätt, ångerrätt" tuggar på som ett mantra i mitt huvud när jag surt lommar tillbaka till köket och slevar upp en portion åt mig själv.
Fyrtio minuter senare har vi bytt internetleverantör, beställt portering av vårt telefonabonemang och ökat vårt kanalutbud med åtta nya tv-kanaler. Som efterrätt serverar jag och sambon våra grannar ett praktgräl.
Dagen därpå har sambon har bestämt sig för att ta tillbaka sitt ja-tack till erbjudandet och jag menar att det ska vi inte alls. Trots allt var det nog ett toppenbjudande, visst ska vi ha det. Sambon vill ringa företaget och avstyra det hela, jag försöker avstyra sambon. Enligt avtalet har vi två veckors ångerrätt. Åtta kuvert dimper ner i hallen, som en extra krydda lyckas företaget skicka oss dubbla uppsättningar av all information. En vecka går utan att vi kommer närmare ett beslut, vi turats om att inta tvärtompositioner utan att en enda gång tycka lika samtidigt.
Avgörandet sker på fredagen. Sambon är inne på ett nej. Jag är på ett mellanläge, vi inser samtidigt att det här är det närmaste enighet vi når.
Sambon ringer företaget. Jag hör honom tydligt och redigt förklara för person 1 i luren att vi ångrar oss, han kopplas vidare och får förklara samma sak igen för person 2 i luren. Sedan en gång till för person 2. Men när person 2 pressar på ytterligare en vända passerar han sambons tålamodsgräns.
- Om fyra till fem månader flyttar vi så ert erbjudande kommer inte fungera i alla fall, utbrister han.
En vit lögn som sköljer bort alla vidare påtryckningar. Och allt blir äntligen som vanligt igen. Fast inte på lördagen. Då tv:n bara vill visa myrornas krig. Helt klart Com Hems hämd, misstänker sambon som annars aldrig lider av förföljelsemani.
Dagens uppgift blir att trycka ut en ångerblankett från företagets hemsida för att skicka in det till dem i ett rekomenderat brev. Enligt deras hemsida är det tydligen enda sättet att vara helt försäkrad om att man som kund gjort allt för att säga upp ingånget avtal.
